1. Den europeiska dimensionen och vägledningens betydelse

Begreppet ”Den europeiska dimensionen” syftar bl a på det mervärde som uppstår då en person tillbringar en period i ett annat land och skaffar sig nya erfarenheter och en ökad kulturell förståelse. Att spendera en period i ett annat land med att studera eller arbeta ger många fördelar utöver de faktiska meriter, som själva utbildningen eller arbetslivserfarenheten ger. Språkkunskaper är kanske det första man tänker på – det bästa sättet att lära sig ett nytt språk är att vistas i det land där språket talas! Man får också en djupare förståelse för det land man vistas i under en litet längre tid. En termin utomlands kan räcka för att få en inblick i både politiska, ekonomiska och kulturella skillnader mellan olika länder. Sådana erfarenheter är värdefulla idag då vi i allt högre utsträckning blir beroende av omvärlden och internationella relationer påverkar både vårt samhälle och våra dagliga liv.

Att leva i en ny miljö och knyta nya kontakter är berikande. Personliga förmågor som självständighet, flexibilitet och initiativkraft utvecklas och man får kanske tillfälle att utveckla nya sidor av sig själv när den gamla invanda miljön inte finns där med sina förväntningar. Undersökningar visar också att utlandserfarenhet ofta ses som en merit i sig vid en anställning. I en undersökning gjord av Internationella programkontoret i samarbete med Svenskt Näringsliv konstateras att det i 99 fall av 100 är en fördel att ha bedrivit studier/praktiserat utomlands när arbetsgivare ombeds välja mellan studenter med eller utan utlandserfarenhet (studie Arbetsgivares syn på utlandserfarenhet, 2010). Interkulturell kompetens ingår även i EU: s åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande (Nyckelkompetenser för livslångt lärande – En Europeisk Referensram, Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2007).

Att arbeta en tid i ett annat land kan också innebära kompetensutveckling inom det egna verksamhetsfältet, då man får tillfälle att studera andra sätt att göra saker, nya tekniker etc. Även utlandsstudier kan vidga perspektiven på motsvarande sätt och inom vissa områden finns kanske utbildningar som över huvud taget inte erbjuds i Sverige.

Gunilla Mårald, som doktorerat på en avhandling om ungdomars internationella rörlighet talar om utveckling av ett ”mobilitetskapital” som de unga investerar i. (Rotad, rotlös, rastlös: Ung mobilitet i tid och rum, 2003). Flera undersökningar, bl a en dansk rapport om yrkesutbildningselevers behållning av utlandspraktik (Praktik i udlandet – hvad lærer eleverne?, CIRIUS 2006), visar också att mobilitet med mycket bra resultat kan användas som verktyg i en persons utveckling – verktyg som vägledare kan använda sig av i sitt arbete.

Den europeiska dimensionen i studie- och yrkesvägledning innebär, i linje med detta, kompetensutveckling för vägledare genom att vägledare studerar arbetsmetoder och tekniker i andra länder och ökar sin kännedom om andra länders utbildnings- och arbetsmarknadssystem. Framför allt innebär dock den europeiska dimensionen inom studie- och yrkesvägledning att studie- och yrkesvägledare i sitt dagliga arbete, i samtalet med sökande, tar upp internationella möjligheter till utbildning och arbete som ett alternativ bland andra. Mobilitet bland vägledare själva bidrar självklart till möjligheten att informera klienterna.

På webbsidorna för Euroguidance Sweden finns en ”verktygslåda” för vägledare som skall vägleda till utlandsstudier. Här kan man ta del av redskap, texter och goda exempel som kan användas i arbetet. Euroguidance Sweden har även, i samarbete med Euroguidance Denmark, utarbetat publikationen Gränslös Vägledning, som genom en rad artiklar på olika sätt belyser området vägledning och mobilitet.

Inom EU finns en stor tilltro till vägledningens förmåga att bidra till ökad mobilitet i Europa och till det livslånga lärandet. I november 2008 antog Europeiska unionens råd en ny resolution om vägledning, där man bl a kan läsa ” Europeiska unionens utvidgning har gett en ökad potential för rörlighet såväl på utbildningsområdet som på arbetsmarknaden och därigenom skapat ett behov av att unionens medborgare förbereds för att utveckla sina inlärnings- och karriärvägar inom ett större geografisk område”.

En ökad rörlighet ger tillgång till en bredare arbetsmarknad och ett större utbildningsutbud, något som ökar förutsättningarna för ett livslångt lärande.

Faktum är att Europeiska kommissionen ser det som så viktigt med ökad mobilitet i Europa att man 2007 tillsatte en expertgrupp för mobilitet, High Level Expert Group on Mobility. I deras rapport från 2008 Making learning mobility an opportunity for all uppmanas länderna inom EU att göra mobilitetsinslagen i en utbildning till regel snarare än ett undantag.

Som en uppföljning av rapporten publicerade Europeiska kommissionen en Grönbok om mobilitet 2009. Grönboken utgör ett utropstecken när den gäller att poängtera vikten av ökad rörlighet, men den innehåller även förslag på konkreta åtgärder för att nå dit och några av lösningarna stavas mer information och vägledning.