2. Regler, överenskommelser och förberedelser

• 2.1 Fri rörlighet i Europa
• 2.2 Bestämmelser och avtal
  • 2.2.1 Formella regler för studier
  • 2.2.2 Formella regler för arbete
  • 2.2.3 Gemensamma överenskommelser på utbildningsområdet
  • 2.2.4 Gemensamma standarder för redovisning av meriter
• 2.3 Förberedelser
  • 2.3.1 Guider/Checklistor
  • 2.3.2 Översättning av betyg och intyg
  • 2.3.3 Boende
  • 2.3.4 Språktest
  • 2.3.5 Övrigt inför ansökan
• 2.4 Tillgodoräknanden och erkännanden
  • 2.4.1 Olika typer av erkännanden
  • 2.4.2 Tillgodoräknande av studier
  • 2.4.3 Erkännande av kompetens på arbetsmarknaden
  • 2.4.4 Validering

2.1 Fri rörlighet i Europa

Medborgare inom EU:s medlemsstater har rätt att röra sig fritt mellan länderna.

Samma regler gäller i princip i alla 27 medlemsländer; Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Genom EES-avtalet gäller dessa regler även för Island, Liechtenstein och Norge. Dessutom gäller det Schweiz, som har ett eget avtal med EU. Kroatien, Makedonien och Turkiet har status som kandidatländer i EU. De omfattas ännu inte av reglerna om fri rörlighet. Även Island är kandidatland. Övriga länder i Europa är; Albanien, A­ndorra, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Moldavien, Monaco, Ryssland, San Marino, Serbien och Monte­negro, Ukraina, Vatikanstaten och Vitryssland. (Europa enligt Ut­rikes­politiska institutet).

Fri rörlighet för personer gäller alltså idag för totalt 31 länder i Europa. Mer information går att hitta hos Riksdagens EU-upplysning. Genom webbplatsen Ditt Europa, hittar man information om rättigheter och möjligheter i EU och på dess inre marknad. Man kan exempelvis läsa om hur man bor, arbetar och studerar i ett annat EU-land. På Europa Direkt kontoren runt om i Sverige kan man också få information om en rad frågor med koppling till EU.

Nordiska ministerrådets informationstjänsten Hallå Norden ger information om studier, arbete och flytt inom de nordiska länderna.

2.2 Bestämmelser och avtal

Inom EU har man länge arbetat för att underlätta förflyttningen mellan länderna i Europa. De formella reglerna för uppehållstillstånd och visum har blivit allt mer generösa och ansträngningar har även gjorts för att hitta modeller för redovisning av studieresultat och yrkesmässiga meriter så att de blir gångbara i hela Europa.

2.2.1 Formella regler för studier

De regler om fri rörlighet som gäller inom EU innebär att man som EU-medborgare har rätt att bosätta sig och studera, vidareutbilda sig eller forska inom EU/EES länderna och i Schweiz.

Det enda man behöver tänka på är att om utlandsstudierna varar längre än tre månader så kan värdlandet kräva att man registrerar sig hos landets myndigheter. Man har rätt att stanna i värdlandet under hela studietiden, under förutsättning att man kan försörja sig och att man har en sjukförsäkring. Dessutom ska den utbildning man går vara godkänd av värdlandets myndigheter.

EU-medborgare som ska studera i Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz måste söka uppehållstillstånd. Det gäller dock inte svenska (nordiska) medborgare som ska studera i Island eller Norge.

Ska man studera i ett europeiskt land utanför EU/EES/Schweiz behöver man för det mesta också ett visum. Oftast behövs även en inbjudan och/eller antagningsbesked till en utbildning i det aktuella landet. Man måste också kunna visa att man har tillräckligt med pengar att leva på. Det bästa sättet att få veta vad som gäller i respektive land är att kontakta ambassaden. I Utrikesdepartementets Diplomatlista finns en förteckning över andra länders representation i Sverige.

Sjukförsäkring

Försäkringskassan utfärdar ett europeiskt sjukförsäkringskort, EU-kortet. Kortet beställs hos Försäkringskassan. På deras hemsida kan man även läsa om svenska förmåner som man kan ”ta med sig” om man bor utomlands.

Om man skulle bli sjuk eller råka ut för en olycka under vistelsen i ett annat EU/EES-land kan man ha rätt till medicinskt nödvändig sjukvård på samma ekonomiska villkor som landets egna invånare, d v s man betalar endast patientavgiften. Man måste då vända sig till en läkare eller annan vårdpersonal som är ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet i det land där man vistas. Dessutom måste man ha med sig det Europeiska sjukförsäkringskortet som ska visas upp direkt för vårdgivaren.

Även i länder utanför EU/EES kan man ha rätt till sjukvård enligt en särskild överenskommelse mellan staten och landstinget. Läs mer om detta på Försäkringskassans webbplats. På webbplatsen Konsumenternas finns information om försäkringar i samband med utlandsstudier eller ‐arbete. I Utrikesdepartementets råd inför utlandsresan kan man läsa mer om vad man kan få hjälp med om olyckan är framme.

Alla som studerar utomlands som utbytesstudenter omfattas av statens försäkring för utlandsstudier – student UT .

2.2.2 Formella regler för arbete

Som EU-medborgare har man rätt att både söka arbete och arbeta i ett annat EU/EES-land.

Man kan vistas och söka arbete i ett EES-land under tre månader utan att vara registrerad. Efter det kan värdlandet kräva att man registrerar sig hos landets myndigheter. Vid registreringen ska man kunna visa upp en giltig id-handling och ett anställningsintyg eller ett intyg som styrker att man söker arbete.

EU-medborgare som ska bosätta sig och arbeta i Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz måste dock söka uppehållstillstånd. Mer information kan man få hos respektive lands ambassad (se avsnitt 2.2.1). I de nordiska länderna är arbetsmarknaden fri och inga tillstånd behövs för nordiska medborgare. Genom webbplatsen Ditt Europa, hittar man mer information om rättigheter och möjligheter inom EU.

Som arbetssökande har man också rätt att med svensk arbetslöshetsersättning åka till ett annat EES-land för att söka arbete under tre månader. För detta krävs ett intyg från Arbetslöshetskassan som heter E303.

För att arbeta i länder som inte är medlemmar i EU/EES krävs både arbetstillstånd och uppehållstillstånd samt i vissa fall inrese­visum. För att få veta vad som gäller bör man kontakta respektive lands ambassad (se avsnitt 2.2.1). På Utrikesdepartementets hemsida finns information om visum och i vilka länder det behövs.

Sjukförsäkring

Från och med den dagen man börjar arbeta i ett annat EU-land har man inte längre rätt till sjuklön och sjukpenning i Sverige. I stället har man rätt till motsvarande ersättning i det land man arbetar. Reglerna skiljer sig åt i de olika EU-länderna, bl a beträffande karensdagar och arbetsgivarperioder. I några länder krävs att man har varit i landet en viss tid innan man omfattas av dess försäkringssystem.

Man har även rätt till sjukvård på samma villkor som övriga medborgare i det land man arbetar. Om man råkar ut för en arbetsskada gäller arbetsskadeförsäkringen som finns i det land man arbetar. Regler och bestämmelser skiljer sig åt mellan länderna, varför man bör ta reda på vad som gäller i det aktuella landet innan man reser ut.

Om man arbetar i länder utanför EU så saknar man försäkringsskydd helt och hållet såvida inte avtal finns mellan Sverige och detta land. På Försäkringskassans webbplats, finns information om vilka förmåner den som är försäkrad i Sverige och flyttar utomlands kan ha rätt till från socialförsäkringen. Bland annat kan man ta del av vilka regler som gäller för arbetstagare inom EU och delar av övriga världen. På webbplatsen Konsumenternas finns information om försäkringar i samband med utlandsstudier eller ‐arbete (se avsnitt 2.2.1). I Utrikesdepartementets råd inför utlandsresan kan man läsa mer om vad man kan få hjälp med om olyckan är framme. (se avsnitt 2.2.1).

Au pair

Om man som au pair blir sjuk eller råkar ut för en olycka när man arbetar i ett annat EU/EES-land gäller i princip samma regler som för studerande. (Se avsnitt 2.2.1). I några länder är man försäkrad i landet där man arbetar. Man har då rätt till vård i arbetslandet och då behövs istället ett EU-kort från det landet när man åker hem till Sverige, exempelvis på semester. Detta kort kan beställas från motsvarigheten till Försäkringskassan i landet där man arbetar. I länder utanför EU/EES, har man som au pair inte rätt till vård. Därför är det viktigt att man innan man reser tar reda på om man har ett fullgott försäkringsskydd. Mer information om dessa regler finns hos Försäkringskassan.

Innan avresan bör den som ska arbeta som au pair kontakta både Försäkringskassan och sitt eget försäkringsbolag. Vissa försäkringsbolag har så kallade au pair försäkringar. Via Konsumenternas vägledning om bank och försäkring kan man jämföra försäkringar (titta under ”Jämför”).

2.2.3 Gemensamma överenskommelser på utbildningsområdet

För att underlätta för studenter att förflytta sig mellan länder och lärosäten har man inom Europa träffat en rad överenskommelser och utvecklat gemensamma standarder på utbildningsområdet. Nedan kan du läsa om en del av dessa Även när det gäller möjlig­heten att arbeta och praktisera inom EU har man på olika sätt försökt göra det lättare att värdera och jämföra olika typer av meriter för att på så vis underlätta rörligheten på arbetsmarknaden mellan olika länder.

Bolognadeklarationen

I Bolognadeklarationen, som undertecknades 1999 av 29 länder däribland Sverige, fastställs ett antal rekommendationer för att skapa ett europeiskt område för högre utbildning (European Higher Education Area). De övergripande målen är:

• att främja rörlighet,

• att främja anställningsbarhet,

• att främja Europas konkurrenskraft/attraktionskraft som utbildningskontinent.

Mer information om Bolognaprocessen finns på Högskoleverkets webbplats.

Lissabonkonventionen

Lissabonkonventionen (Konvention om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen från 1997), trädde i kraft i Sverige 2001. Konventionen innebär att de avtalsslutande länderna erkänner varandras gymnasieutbildningar för tillträde till högre utbildning. Dessutom erkänner man studieperioder och examina inom högre utbildning från de olika länderna för vidarestudier eller arbete. Läs mer om EU:s gemensamma utbildningsmål.

Köpenhamnsdeklarationen

EU:s utbildningsministrar skrev tillsammans med företrädare för arbetsmarknadens parter i Europa på en deklaration i Köpenhamn 2002 om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning. Målet var att främja rörligheten genom att öka utbildningarnas och utbildningsbevisens gångbarhet i andra europeiska länder än där de förvärvats samt att höja kvalitén i yrkesutbildningen. Mer information finns på regeringskansliets webbplats.

Överenskommelser i Norden

En nordisk överenskommelse som liknar Lissabonkonventionen är Nordisk deklaration om erkännande av bevis avseende högre utbildning. Den innebär ett ömsesidigt erkännande av de nordiska ländernas högre utbildning Man har även kommit överens om att det ska finnas en större enighet mellan länderna när det gäller erkännande av yrkeserfarenhet och annan utbildning än högre utbildning.

Nordisk överenskommelse om tillträde till högre utbildning innebär att man ger utbildningssökande som är bosatta i ett annat nordiskt land tillträde till högre utbildning på samma villkor som sökande från det egna landet. Överenskommelsen gäller inte forskarutbildning. För gymnasieskolan finns en motsvarande överenskommelse om att ge utbildningssökande från ett annat nordiskt land tillträde till gymnasiala utbildningar på samma villkor som de egna medborgarna.

För mer information om nordiska avtal inom utbildning, besök Nordiska Rådets resp. Nordiska Ministerrådets webbplats.

ENIC/NARIC

För att följa Lissabonkonventionen och för att kunna utveckla det praktiska arbetet med erkännande av kvalifikationer har EU och Europarådet i samarbete med UNESCO inrättat två nätverk, NARIC (National Academic Recognition Information Centre) inom EU samt ENIC (European Network of Information Centres) inom UNESCO. Nätverken har ett nära samarbete och de olika centren har bl a till uppgift att informera om erkännande av examina och andra kvalifikationer samt om vart man vänder sig om man vill arbeta inom ett reglerat yrke i ett visst land. NARIC/ENIC har en gemensam webbplats. Högskoleverket är svensk representant i ENIC/NARIC nätverket.

NORRIC

De nordiska erkännandekontoren har skapat ett nätverk (Nordic National Recognition Information Centres) med en gemensam webbplats med information och länkar till samtliga nordiska kontor. Även här är Högskoleverket svensk part.

National Reference Point (NRP)

Nationellt referenscentrum för information om yrkesutbildning är till för den som önskar information om yrkesutbildning i olika europeiska länder. Nationella referenscentra finns i samtliga medlemsstater inom EU/EES och de är sammankopplade till ett nätverk. Här finns information om den kompetens en viss yrkesutbildning kan ge en individ. Svenskt referenscentrum finns på Skolverket.

2.2.4 Gemensamma standarder för redovisning av meriter

ECTS

ECTS eller European Credit Transfer System är ett system som utvecklats inom ramen för Erasmus programmet. Det bygger på ett gemensamt poängsystem, s.k. ECTS-credits, där en svensk universitetspoäng motsvarar 1 ECTS-credit. Idag används ECTS som stöd vid tillgodoräknanden även utanför Erasmus programmet. ECTS inkluderar också en betygsskala som tillämpas i varierande utsträckning. Om man har möjlighet att få sina utlandsstudier uttryckta i ECTS, så underlättar det bedömningen på hemmaplan.

Europass

Inom ramen för det s.k. Europass har man samlat flera av de gemensamma standarder som har utarbetats för att underlätta mobiliteten. Tanken bakom Europass är att meriter och kvalifikationer skall beskrivas på samma sätt och därmed bli lättare att förstå i hela EU. I Sverige är det Internationella programkontoret som är nationellt Europass center.

Europass bilaga till examensbevis (Diploma supplement) är en bilaga på engelska, som åtföljer examensbeviset från universitet och högskolor. Bilagan beskriver utbildningen och dess plats i det svenska utbildningssystemet. Det är Unesco och Europarådet som gemensamt har utvecklat bilagan. Den utfärdas av den högskoleinstitution som har utfärdat det ursprungliga examensbeviset.

Europass tillägg till slutbetyg (Certificate Supplement) är ett tillägg till slutbetyget från gymnasiet som ger information om vilka kvalifikationer man besitter efter ett visst yrkesinriktat program. På SENRP:s webbplats finns sådana betygstillägg på engelska för alla svenska yrkesinriktade program.

Liknande tillägg för eftergymnasiala yrkesutbildningar är nu under utveckling och kommer så småningom att finnas tillgängliga på webbplatsen för Myndigheten för yrkeshögskolan.

Europass meritförteckning är en gemensam mall för ett europeiskt Curriculum Vitae. Den följer en gemensam standard på alla språk och ger en översikt över kunskaper och färdigheter hos en individ. CV-mallen kan laddas ned från Europass portalen.

Europass mobilitet (Europass Mobility) är ett intyg på utlandsförlagd utbildning, ett dokument som intygar att en eller flera delar av en utbildning har genomförts i ett annat land inom EU än det egna. Tack vare dokumentet kan man tillgodoräkna sig perioden av studier eller praktik man genomför hos en mottagande partner inom EU. Mer information finns på Internationella programkontorets webbplats.

Europass språkpass (Language passport) är anpassad för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Den består av tre delar; språkpasset, språkdossiern och språkbiografin. Tillsammans utgör de ett dokument som beskriver innehavarens språkfärdigheter och erfarenheter av att använda språket. Språkpasset kan fyllas i och laddas ned på Europass portalen.

Youthpass

Alla som genomfört en aktivitet inom programmet Ung och Aktiv i Europa kan få ett intyg, ett så kallat Youthpass, på att de deltagit. Syftet är att deltagarna ska ges möjlighet att reflektera kring sina upplevelser och lärdomar i aktiviteten de deltagit i. Tanken är också att samhället ska få upp ögonen för det informella lärande som sker i samband med ideell ungdomsverksamhet. Ungdomsstyrelsen administrerar programmet.

EQF

I april 2008 antog Europeiska parlamentet förslaget att inrätta en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande, European Qualifications Framework, EQF. Systemet består av åtta (8) referensnivåer som beskriver vad innehavaren vet, förstår och kan göra efter en viss avslutad läroprocess. Här fokuserar man på individens ”learning outcomes” snarare än på själva utbildningen (”learning input”). Nivåerna omfattar hela räckvidden av kvalifikationer från slutet av grundskolan till de högsta nivåerna inom yrkesinriktad och akademisk utbildning. Som ett led i utvecklingen av EQF rekommenderas länderna att utveckla ett ramverk för kvalifikationer även på nationell nivå (NQF) och att knyta de nationella ramverket till den europeiska referensramen senast 2010. Förhoppningen är att alla nya kvalifikationer som utfärdas inom EU knyts till relevant EQF nivå från och med 2012.

I Sverige är det Myndigheten för yrkeshögskolan som är den nationella samordningspunkten för NQF/EQF. De har tillsammans med andra berörda myndigheter utvecklat en nationell referensram samt styr kopplingen mellan det svenska utbildningssystemet och EQF.

ECVET

European Accumulation and Transfer Credit System for Vocational Education and Training, ECVET, är ett samarbete som syftar till att underlätta jämförelser och öka förståelsen för de kvalifikationer och kompetenser som man får via en yrkesutbildning. Viktiga inslag i ECVET är att man delar upp det en individ skall lära sig/behärska (”learning outcomes”) efter en viss utbildning i mindre enheter (units) och att såväl delarna som hela utbildningen poängsätts (points) för att beskriva omfattningen. Tanken är att ECVET skall utgöra ett stöd i mobilitetsprocessen, inte endast mellan länder utan också mellan olika utbildningsnivåer. Samarbetet bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan utbildningsanordnare och institutioner i de olika länderna, så att de ”units” som en person tagit inom en utbildning i ett land, utan vidare godkänns som en del av samma utbildning i ett annat land. Den stora skillnaden mot ECTS är att även kompetens förvärvad utanför det formella utbildningssystemet kan ingå i ECVET – kompetens som med hjälp av ECVET blir värderad och validerad. Verktyget är under utveckling.

European Computer Driving Licence (ECDL)

ECDL är en internationellt erkänd standard för datakunskaper. Körkortet kan tas hos ett av de auktoriserade testcenter, som finns på flera håll i Sverige. Hos Dataföreningen i Sverige finns information om körkortet och hur man tar det.

Internationellt körkort

Den som ska köra något fordon i länder utanför EES-området bör ha ett internationellt körkort. Man kan få ett sådant utfärdat om man har ett giltigt svenskt körkort. På Körkortsportalen finns mer information.

2.3 Förberedelser

Förutom att vara medveten om de bestämmelser som gäller, behöver man inför en utlandsvistelse även ta reda på hur man sammanställer en ansökan för studier eller arbete och hur man visar sin behörighet/kompetens för en utländsk utbildningsanordnare eller arbetsgivare samt hur man hittar en bostad. Förberedelserna handlar också om vad man bör tänka på i förväg för att underlätta ett tillgodoräknande när man kommer hem.

För den som åker ut för att studera beror mängden av förberedelser mycket på om man åker inom ett program eller inte. Många praktiska detaljer blir lösta om man väljer att åka inom ramen för ett utbytesprogram. Åker man däremot på egen hand får man ordna det mesta själv. (Se vidare avsnitt 3.1 Studera inom ett program resp. 3.2 Studier på egen hand).

Om man avser att arbeta i ett annat europeiskt land, måste man förstås ägna tid och kraft åt att söka och få en anställning. (Tips om detta under avsnitt 4.2.1 Reguljärt arbete).

2.3.1 Guider/Checklistor

Det finns flera guider och checklistor för vad man bör tänka på inför en period utomlands:

• På AMS webbplats, hittar man information och råd om arbete utomlands.

• Handboken Vi kommer att höra av oss till dig … ger tips om ansökningsförfaranden i olika EU länder.

• I SACO:s skrift Världen som arbetsmarknad (2004) finns information både om möjligheterna till arbete utomlands och villkor för utlandsarbete. Skriften finns tillgänglig på SACO:s webbplats.

• Broschyren Studera utomlands kan beställas kostnadsfritt från Högskoleverket. Den finns också som pdf-fil på Internationella programkontorets webbplats.

• Vissa universitet har på sina hemsidor tips och råd om vad man bör tänka på inför utlandsstudier. Här finns ett exempel.

• På Alla studiers webbplats kan man få tips om studier i utlandet.

• På Utrikesdepartementets webbsida, kan man hitta praktiska råd om säkerhet inför en utlandsvistelse.

• Specifik information om vissa länder kan man få via respektive lands ambassad i Sverige. I Utrikesdepartementets ”Diplomatlista” finns en förteckning över andra länders representation i Sverige.

• Higher Education Accessibility Guide, HEAG, är en tillgänglighetsguide rörande service för studenter med funktionshinder vid universitet och högskolor i Europa. Den nya mötesplatsen Study Abroad Without Limits, är till för studerande med funktionshinder som vill utbyta erfarenheter om utlandsstudier.

Se vidare länktips under 3.2.1 Information om utbildning i andra länder respektive 4.2.1 Övriga länktips, arbete.

2.3.2 Översättning av betyg och intyg

Vare sig man ska söka arbete eller studera i ett annat land så behöver man oftast översätta sina betyg. Här kan flera av de gemensamma standarder för redovisning av meriter som presenterades under avsnitt 2.2.4 komma till användning.

Nationellt referenscentrum, NRP, tillhandahåller betygstillägg på engelska för de yrkesinriktade gymnasieprogrammen, där information ges om vilka kvalifikationer eleven har efter slutförda studier. Dessa kan vara bra att bifoga en ansökan. (se Europass tillägg till slutbetyg under avsnitt 2.2.4)

Vill man däremot ha en engelsk beskrivning av sitt teoretiska gymnasieprogram får man vända sig till en auktoriserad översättare. På Skolverkets webbplats finns information om detta, liksom begreppsöversättningar och dokument som är bra att bifoga i sin ansökan. Detsamma gäller för översättningar av grundskolebetyg.

På Kammarkollegiets webbplats kan man göra en sökning på auktoriserade tolkar/översättare. Man kan även söka via Föreningen Auktoriserade Translatorer.

För översättning av akademiska meriter, se information om ECTS och Europass bilaga till examensbevis under avsnitt 2.2.4. Om man inte har möjlighet att få ett registerutdrag på engelska över sina universitetsstudier från sin högskola eller om man behöver översätta t ex en kursplan, bör man också vända sig till en auktoriserad översättare. Högskoleverket har föreskrifter och allmänna råd om översättning till engelska av svenska examina.

2.3.3 Boende

De studenter som åker inom ett utbytesprogram brukar i regel få hjälp med att skaffa bostad. Om man åker via en organisation ingår vanligtvis också boende på universitetsområdet eller i en värdfamilj i priset.

De flesta utländska universitet hjälper sina internationella studenter att hitta bostad. Det vanligaste är att man bor i studentkorridor, inneboende hos en värdfamilj eller delar lägenhet med andra studenter. Boendestandard och priser varierar mellan olika länder, städer och universitet.

Den som måste ordna sitt boende själv, kan under rubriken ”Att flytta till ett annat land” i utbildningsdatabasen PLOTEUS finna tips och råd om hur man hittar bostad i olika länder i Europa. Även i den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet, EURES, kan man hitta bostadsinformation under rubriken ”Leva och arbeta”.

Man kan även kontakta lokala bostadsförmedlingar eller annonsera i den lokala dagspressen. MyTellus har en del tips om möjligheter.

2.3.4 Språktest

Utländska universitet kräver ofta att man kan uppvisa ett visst resultat på ett språktest. Kraven varierar mellan universiteten/högskolorna, varför det är viktigt att vända sig direkt till det universitet man är intresserad av för att få veta exakt vad som gäller. Språktesten ges endast vid vissa tillfällen, och det kan ibland ta lång tid att få sitt resultat, så det är viktigt att vara ute i god tid. Åker man ut inom ett program behöver man oftast inte göra något språktest.

I Europass språkpass som finns beskrivet under avsnitt 2.2.4 är tanken att man även skall kunna dokumentera icke formella språkmeriter. Vill man på detta sätt åberopa reell kompetens i språk vid en ansökan till en utbildning bör man höra efter om utbildningsanordnaren godkänner detta. För en arbetsgivare kan det många gånger vara viktigare att man behärskar ett språk än att man har godkända betyg eller språktest. Även här är det dock bäst att diskutera saken med arbetsgivaren ifråga.

Engelska

De vanligaste språktesten i engelska är IELTS (The International English Testing System), TOEFL (Test of English as a Foreign Language) eller en Cambridgeexamen i engelska. I testen ingår att lyssna, tala, läsa och skriva.

I Sverige ges IELTS-test vid Folkuniversitetet i Stockholm, Göteborg och Lund. För information om testdatum, anmälan med mera, besök Folkuniversitetet eller webbplatsen för IELTS. Folkuniversitetet anordnar även Cambridgeexamina på sex platser i landet. Information om både IELTS och Cambridge finns även hos British Council .

TOEFL-test erbjuds i Malmö och Stockholm, för mer information besök organisationens webbplats eller kontakta Fulbright Commission vid amerikanska ambassaden i Stockholm.

Franska

För att söka till ett franskt universitet behöver man som EU-medborgare inte alltid göra ett språktest, men man bör alltid undersöka vad som gäller på just den skola eller det Universitet där man planerar att studera. En rekommendation är ett godkänt resultat på något av testen; TCF (Test de Connaissance Français), DELF (Diplôme d´Etudes en Langue Française) eller DALF (Diplôme Approfondi en Langue Française). För information om dessa test besök Franska Institutets webbplats.

Spanska

För att få tillträde till universitetsstudier i Spanien måste man normalt genomgå ett prov, PAAU (Prueba de Actitud de Acceso a la Universidad) även kallat Prueba de la Selectividad, där både språkkunskaper och allmänna kunskaper testas. Provet anordnas två gånger per år av UNED (Universidad Nacional de Educación a Distancia). Information och ansökan till provet finns hos UNED. (Denna webbplats innehåller endast information på spanska.) För ytterligare information kan man kontakta Spanska ambassaden i Stockholm eller Spanska kulturinstitutet, som också erbjuder ett officiellt språktest i spanska, DELE (Diploma de Español como Lengua Extranjera).

Tyska

Vid ansökan till tyska universitet får blivande studenter genomgå ett språkprov; DSH (Deutsche Sprachprüfung für den Hoch-schulzugang Ausländischer Studienbewerber). Även godkänt resultat på något av Goethe-Institutets språkprov, godtas för ansökan. Goethe-Institutets prov finns på olika nivåer och genomförs vid Goethe-Institutet i Stockholm där man även kan få information om prov­inne­håll och testdatum (titta under ”Prov”).

Övriga språk

På Studera.nu, finns mer information om språktest. Information om språktest kan man oftast även få från respektive lands ambassad och myndigheter samt från de utländska universiteten/högskolorna (för adresser till universitet och högskolor se avsnitt 3.2.1 Information om utbildning i andra länder).

2.3.5 Övrigt inför ansökan

Ibland kan olika inträdesprov förutom språktest förekomma vid antagning till utländska universitet. I vissa fall efterfrågas också ett personligt brev med motivering till varför man önskar gå en sökt utbildning. Det kan också ofta vara en fördel att komplettera sin ansökan, vare sig den gäller arbete eller studier, med ett rekommendationsbrev från en lärare, tränare eller liknande. För att få veta exakt vad som krävs eller förväntas av en sökande från Sverige är det alltid bra att fråga utbildningsanordnaren/arbetsgivaren direkt. För tips och råd se även avsnitt 2.3.1 Guider/Checklistor.

I vissa länder vill man också se ett intyg på att de sökande är behöriga för högskolestudier i hemlandet. Även Centrala studiestödsnämnden, CSN, kräver i vissa fall ett sådant intyg för att man ska kunna få studiemedel för utlandsstudier. Verket för Högskoleservice, VHS, utfärdar sådana intyg (se vidare avsnitt 3.3 Finansiering av utlandsstudier).

2.4 Tillgodoräknanden och erkännanden

Självklart vill de flesta kunna räkna in det de gjort under sin utlandsvistelse i sin meritförteckning och i de allra flesta fall utgör både studier och arbete utomlands en merit i sig. Många tycker också att meriterna får tala för sig själva och bryr sig inte om att få dem värderade eller tillgodoräknade i Sverige. Men om man på olika sätt vill få sin utlandserfarenhet värderad i Sverige, vare sig det handlar om studier eller arbete, finns en del saker man bör tänka på redan i förväg.

2.4.1 Olika typer av erkännanden

Man kan skilja på två olika typer av erkännanden;

Akademiskt erkännande syftar på erkännandet av en hel akademisk examen eller en del av den och innebär att utbildningsinstitutionen i ett land bedömer att studierna tagna i ett annat land ligger på samma nivå och är likvärdiga eller kan utgöra en grund för vidarestudier.

Professionellt erkännande å andra sidan, innebär att en person med en viss utbildning från ett land kan få ett relevant arbete i ett annat land. En generell princip inom EU är att alla medborgare som är kvalificerade att utföra ett yrke i ett land också ska kunna göra det i ett annat medlemsland. Eftersom många yrken inte kräver någon formell behörighet genom en speciell examen eller auktorisation, så handlar det dock i förlängningen oftast om hur enskilda arbets­givare bedömer utbildning och arbetslivserfarenhet från andra länder.

2.4.2 Tillgodoräknande av studier

Det är alltid utbildningsanordnaren (t ex universitetet eller skolan) som ansvarar för att bedöma eller tillgodoräkna delar av en utbildning. Det är också utbildningsanordnaren som bedömer hela utbildningar om dessa ska ligga till grund för vidarestudier. Verket för högskoleservice ansvarar dock för att bedöma behörighet till högskolan grundat på en utländsk gymnasieutbildning (se vidare under Grundskola och gymnasium).

Högskoleverket gör bedömningar av hela avslutade akademiska utbildningar, som kan vara till hjälp då man ska söka arbete (se vidare avsnitt 2.4.3 Erkännande av kompetens på arbetsmarknaden).

Om man vill att ens utlandsstudier ska tillgodoräknas inom ramen för svensk utbildning eller utgöra en grund för vidarestudier i Sverige gäller det att på olika sätt underlätta för den skola eller det universitet som ska göra bedömningen. Genom att använda någon av de gemensamma standarder för redovisning av meriter som presenterades under avsnitt 2.2.4 kan man göra det lättare för bedömaren att förstå ens kvalifikationer.

För att ett tillgodoräknande över huvud taget ska komma ifråga är det först och främst viktigt att i förväg kontrollera att skolan/universitetet man ska studera vid är godkänt av myndigheterna i värdlandet. Genom Högskoleverket, kan man få information när det gäller högskolestudier utanför Norden (titta under ”Godtagbar standard”). Centrala studiestödsnämnden, CSN, är behjälplig med information om högskolestudier i Norden samt gymnasieutbildningar utanför Norden.

Oberoende av vem som ska göra bedömningen kan man underlätta tillgodoräknandet genom att bifoga information om:

• landets skol- eller studiesystem och den aktuella utbildningens ställning i detta system

• landets betygssystem och terminer/läsår samt hur många poäng eller andra enheter per termin som krävs för heltidsstudier, för en bedömning av utbildningens omfattning

• kursplaner och litteraturlistor, för att bedöma utbildningen nivå och innehåll

• betyg och intyg från utbildningsanordnaren.

Grundskola och gymnasium

Den som gått i grundskola i ett annat land är behörig till svensk gymnasieskola under förutsättning att han/hon är under 20 år, är bosatt i landet och har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande. Dessutom ska vederbörande ha godkända betyg i svenska (alternativt svenska som andraspråk), engelska och matematik eller på annat sätt förvärvat likvärdiga kunskaper. Detta innebär att man kan vara behörig till gymnasieskolan även om man inte har slutfört sista årskursen i grundskolan.

Om man har gått en hel gymnasieutbildning utomlands kan man ändå skaffa sig ett svenskt slutbetyg genom prövning eller genom kompletteringar på Komvux. Skolverket har mer information. Har man en utländsk gymnasieutbildning och vill få sin grundläggande behörighet för högskolestudier bedömd bör man vända sig till Verket för högskoleservice, VHS.

VHS kan också vara behjälpliga med information om hur gymnasieutbildningar från olika länder bedöms.

Normalt kan man inte automatiskt få ett helt gymnasieår tillgodoräknat, men den som en gång påbörjat studier på ett program i svensk gymnasieskola har särskilda rättigheter att slutföra dem efter en period av utlandsstudier. Inför ett utbytesår på gymnasiet är det bra om eleven i förväg kommer överens med skolan om vilka kurser som kan komma ifråga för ett tillgodoräknande vid hemkomsten. För att kunna göra detta bör man skaffa sig så mycket information som möjligt om den utländska utbildningen. Läs mer på Skolverkets webbplats.

Högskola

I Högskoleverkets broschyr ”Studera utomlands” samt på deras webbplats finns information om vad man bör tänka på om man vill tillgodoräkna sig sina utländska akademiska studier i Sverige. En förutsättning för att Högskoleverket ska göra en bedömning av en utländsk högskoleutbildning är att utbildningen varat minst två år och avslutats med en examen.

För att ett tillgodoräknande av utlandsstudier ska komma ifråga på högskolan, bör man välja kurser som inte överlappar det man har läst eller tänker läsa i Sverige. Väljer man kurser som ligger på svensk universitetsnivå (d v s som erbjuds inom svensk högskoleutbildning), är förutsättningarna goda att få tillgodoräkna sig studierna. Kan man dessutom få sina utlandsstudier uttryckta i ECTS (se avsnitt 2.2.4), så underlättar det en bedömning av studiernas omfattning på hemmaplan.

Studenter som åker ut inom ett utbytesprogram får i regel till­godo­räkna sig sina utlandsstudier i sin svenska utbildning. Att stu­dierna kan tillgodoräknas vid heminstitutionen kontrolleras redan innan man åker. Utbytesstudenten skriver tillsammans med institutionen ett Learning Agreement. Det är en plan för vilka kurser som ska läsas vid samarbetsuniversitetet och som studenten sedan ska få tillgodoräkna sig vid hemkomsten.

Observera att språkstudier i andra länder oftast erbjuds på en annan nivå för gäststudenter än för värdlandets studenter, något som kan ställa till med problem vid eventuella tillgodoräknanden.

2.4.3 Erkännande av kompetens på arbetsmarknaden

Även om det inte är så viktigt att få tillgodoräkna studierna som en del av en svensk utbildning bör man oftast ändå vara noggrann med dokumentationen. Man kanske har valt att gå en utbildning som inte finns i Sverige eller bara kompletterar sin svenska utbildning med några kurser från ett annat europeiskt lärosäte. Diplom, betyg och kursplaner kan oftast beskriva en enskild utbildning för en potentiell arbetsgivare. Genom att använda någon av de gemensamma standarder för redovisning av meriter som presenterades under avsnitt 2.2.3 kan man göra det lättare för arbetsgivaren att förstå ens kvalifikationer.

Läser man en hel högskoleutbildning utomlands och avser att arbeta i Sverige efteråt kan det vara bra att låta Högskoleverket göra en värdering av utbildningen. Denna kan fungera som en presentation för arbetsgivare (se avsnitt 2.4.2). Den som har en avslutad utländsk yrkesutbildning som man genomfört efter gymnasiet, men inte på universitet eller högskola, kan ansöka om att få den bedömd av Myndigheten för yrkeshögskolan. Man får då ett utlåtande som beskriver den utländska utbildningen och vilken svensk examen den motsvarar.

Det kan också vara viktigt att i förväg ta reda på vad som gäller i den bransch man planerar att utbilda sig inom utomlands. Ett sätt kan vara att höra med svenska fackföreningar och branschorganisationer. På NRP:s webbplats (se avsnitt 2.2.3) under ”länkar” finns också tips på branschföreningar och organisationer. Även Arbetsförmedlingen har erfarenhet av utländska utbildningars gångbarhet på svensk arbetsmarknad.

Vissa yrken, som t ex läkare, psykolog, advokat och revisor är reglerade. För dessa yrken görs bedömningen av rätten till yrkesutövning av den myndighet i respektive land som har ansvar för yrket i fråga, t ex Advokatsamfundet, Socialstyrelsen och Revisorsnämnden. På Högskoleverkets webbplats kan man läsa mer om reglerade yrken och vem som gör bedömningarna i Sverige. Motsvarande myndigheter finns i andra europeiska länder. ENIC/NARIC nätverket har till uppgift att informera om vart man vänder sig om man vill arbeta inom ett reglerat yrke i ett visst land (se avsnitt 2.2.3).

2.4.4 Validering

I Sverige och i många andra europeiska länder försöker man skapa system för validering. Validering är ett begrepp som i högsta grad även är relevant då man diskuterar utlandserfarenheter och på vilket sätt sådana erfarenheter kan föra individen vidare inom studier och arbete.

Enligt den svenska Valideringsdelegationen, vars uppdrag avslutades 2007, är validering en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. Vägledningen har en viktig roll, enligt Valideringsdelegationens slutrapport, när det gäller bedömning av utländsk utbildning framför allt för personer som saknar dokument eller som har dokument som inte går att verifiera, men även den som har fullständig dokumentation och avslutad utbildning kan ha behov av vägledning. Läs vidare om Vägledarens roll i valideringsarbetet, i publikationen Gränslös Vägledning.

Idag är det möjligt att få sin utländska kompetens bedömd i flera kommuner. Det handlar oftast om kunskaper inom särskilt utvalda områden. Myndigheten för yrkeshögskolan (YH-myndigheten) ansvarar för att samordna och stödja en nationell struktur för validering. I deras webbportal för valideringsinformation kan man läsa mer om vem man kan vända sig till. På Skolverkets webbplats finns en provbank för yrkes­ämnen som kan användas för självskattning eller validering.

Europeiska unionens råd har utfärdat gemensamma principer för identifiering och validering av icke formellt och informellt lärande och utvecklingen inom EQF och ECVET kommer förhoppningsvis på sikt att kunna erbjuda ett stöd i valideringsprocessen, se avsnitt 2.2.4.